Ett kliv i livet (Mina egna tankar till "Lilla nobel")

Slänger nu upp mitt tredje och sista bidrag till "Lilla nobel". Detta bidrag i form av "Egna tankar", ett bidrag som liksom mina tidigare bidrag, är baserad på mig själv och mitt liv.

För mer förståelse föreslår jag att ni dessutom läser min novell, från mitt första år. "Längtan till att vara den man vill vara" hittar ni här! Men även min dikt, från mitt andra år. "Från dröm till mardröm" hittar ni här!

Ett kliv i livet (Mina egna tankar till "Lilla nobel")
Mitt namn är Filippa, Filippa Vivianne Wallin, för att vara exakt. För lite mer än två år sedan, tog jag ett kliv, ett kliv som skulle komma att förändra hela min framtid. Klivet in på gymnasiet Pihlskolan.

Det var höst och jag hade precis fyllt mina sexton år. Jag var trött på att vara den jag tidigare varit, den tysta flickan som ingen såg. Jag ville duga, vara bra, bli älskad, för den jag egentligen var.

Jag hade en längtan så stark, en längtan om att vara den jag alltid velat vara. Den dröm jag haft, var en ren mardröm, men detta insåg jag inte då. Jag strävade så hårt, för att nå mitt mål. Till sist befann jag mig, på tröskeln till min egen död. Jag tog ett kliv tillbaka, det var först då jag förstod. Jag ville leva, innan jag dog.

Månaderna gick, lika fort som de kom. Klockan slog tolv, och plötsligt hade ännu ett år, gått. Jag välkomnade 2014 med öppna armar, det här var mitt år, det skulle bli bättre än någonsin förr. Det blev det.

Jag insåg mitt värde och lärde mig att älska mig själv. Jag var bra, som jag var, oavsett vad de andra sade. Jag hade blivit den jag ville vara, genom att trotsa min egen dröm. Jag var äntligen, jag.

I samband med detta, förlorade jag en del, men jag fann så himla mycket mer. Genom att älska mig själv, tillät jag även andra att göra detsamma. Jag fann kärlek i en person, en person som kom att betyda mer än vad endast ord kan beskriva. Vars namn får mitt ansikte att lysa upp, mitt hjärta att bulta, samt en känsla av värme och ren lycka.

Idag är jag glad, glad över mitt val att ta klivet tillbaka. Ett kliv som gjort att jag står där jag står idag. Ett kliv som gjort att jag inte ligger död och begravd. Jag är inte längre en flicka på sexton år, inte heller trött på att vara jag. Om ett halvår tar jag studenten, klivet ut ur Pihlskolan. Glad kommer jag att vara, över att jag, är jag.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0