Mina senaste filmtips

Hej på er mina underbara läsare! Hoppas ni alla fått er en toppenstart på denna vecka, samt tisdag! Som ni redan vet, har en stor del av min fria tid spenderats med att fördjupa mig inom veganismen. Mitt i denna research fann jag fem dokumentärfilmer, som alla på varsitt sätt, satt sina spår inom mig. Fem dokumentärfilmer som jag starkt rekomenderar er alla att se!
Se filmen "Forks over knives" här!

Se filmen "Hungry for change" här!

Se filmen "Earthlings" här!
Se filmen "Cowspiracy" här!
Se filmen här "Live and let live" här!
 

Summer wants from H&M


Kimono i chiffong (vit/rosor) // Kimono i chiffong (svart) // V-ringat linne // bygellös spetsbh // Trikåkjol
 

Min hälso/kost resa

Hej på er mina underbara läsare! Hoppas ni alla fått er en toppenstart på denna vecka, samt tisdag! Som jag i ett tidigare inlägg nämnde, har jag haft en plan om att dela med mig av min hälso/kost resa. Vilket jag tänkte göra i detta inlägg. Det lättaste sätt att göra detta på, är att börja från början.

Innan jag drabbades av ätstörningarna anorexia och bulimi, det vill säga, från födsel fram till starten av mitt första år på gymnasiet, hade jag inte någon speciell relation till mat. Jag åt det jag tyckte var gott, vilket innefattade en överdriven mängd socker och salt, och var lite smått knubbig, vilket är helt förståeligt med tanke på vad jag stoppade i mig. Utan att överdriva, kan jag säga att jag hade socker i allt.

I augusti 2012, några veckor innan skolstarten, beslöt vi, jag och min mor, att åka på en tre-veckors lång resa till Spanien, för att där hälsa på min morbror och hans familj. Under resans gång gjordes många långa promenader och jag utsattes för en anorlunda kosthållning än vad jag tidigare varit van vid, hemma i Sverige. Min utseende började förändras och jag gillade det. Jag började dra ner på mängden mat och tillslut väcktes ångesttankar när jag väl åt, vilket fick mig att både svälta mig själv och spy upp det jag ätit.

Väl tillbaka i Sverige, fortsatte detta beteende, samt att jag såg till att hålla mig aktiv. Min yngre syster var den första att lägga märke till allvaret i det beteende jag utvecklat. Jag minns när hon varnade mig, med hennes ord "Du kommer få bulimi om du fortsätter såhär". Då viftade jag bara bort hennes ord, men hon hade rätt. Månaderna gick och jag rasade i vikt. Vid 34 kg insåg jag att mitt beteende inte var så bra som jag trott, jag var rädd för att gå ner mer, men jag vägrade samtidigt gå upp i vikt.

Med stöd från mina nära och kära, kontaktade jag min skolsköterska, som i sin tur tog kontakt med ätstörningsklinikten i Örebro. Till slut blev det dags för min första inläggning på barn- och ungdomspsykiatrin, även detta i Örebro. Det är inte mycket jag minns från denna period av mitt liv, men jag minns hur jag mycket jag kämpade emot detta. Som patient hade jag min plan, att vara "duktig" och lyda personalen, för att sedan komma ut så snabbt som möjligt, samt fortsätta med mitt beteende.

Efter tre veckor blev jag utskriven och jag var redo att äntligen göra som jag själv ville. Jag fortsatte med mitt beteende, men det var svårt att tappa de kilo jag tvingats lägga på mig medan jag varit inskriven, jag kände mig misslyckad och jag avskydde mig själv, jag ville inte längre se min spegelbild. Tiden gick och mitt försök att bli den jag en gång varit fortsatte, fram till en kväll då jag satt på mitt rum och funderade.

Jag tänkte på hur mina nära och kära som led på grund av mig och mitt beteende, och jag bestämde mig för att verkligen försöka bli frisk. Inte för min egen skull, utan för deras. Jag tog åter kontakt med skolsköterskan och psykiatrin, samt bad om en extra chans. Jag ville försöka på riktigt. Jag blev inskriven en andra gång, det var svårt, men denna gång tog jag åt mig av allt och efter tre veckor var jag återigen utskriven, samt så redo jag kunnat bli, att stå på mina egna ben.

I samband med den andra inläggningen slutade jag att äta sötsaker, som exempelvis godis, chips och läsk, sådant människor stoppar i sig bara för att det är gott, inte för att de nödvändigtvis är hungriga. Vid detta tillfälle slutade jag även att väga mig själv, vilket jag tidigare gjort flera gånger om dagen, varje dag. Idag äter jag ingenting av detta och jag har inte den blekast aning om vad jag väger. Jag ser ingen mening med att ständigt väga sig själv och basera sitt värde utifrån detta. Sålänge jag känner bra, så är jag bra. Sålänge jag känner mig frisk, så är jag frisk. 

Efter många om och men, valde jag slutligen bort det röda köttet från min kosthållning. Främst för att detta ansågs vara hälsosammare för mitt hår, men även för min kropp. Ett beslut jag tagit i samband med starten av omvårvårdnaden av mitt naturliga hår, som pågår än idag. Jag höll mig till en vegetarisk kost, vilket jag nu gjort i ca 1 års tid.

I ett tidigare inlägg nämnde jag att jag under en tid funderat väldigt mycket på att övergå från att vara vegetarian till att bli vegan. Efter en hel del research fann jag, som ni vet, ett klipp som kom att förändra hela mitt sätt att tänka. Anledningen till att jag, den 27 Juni, i år, valde att bli vegan. De främsta anledningar till att en individ väljer att livnära sig på en vegansk kost, är att det är bättre för både djur och natur. Men jag skulle vilja säga att det finns en skillnad mellan att äta vegansk kost och att vara vegan. 

Att vara vegan innebär, för mig, inte endast att vara medveten om djuren och naturens, välmående och värde, utan även att vara medveten om det själsliga välmåendet, det vill säga, att ta hand om sin egen själ. Jag skulle vilja beskriva det som en slags tro och mening med livet. 
De som känner mig väl, vet om att jag inte gör saker och ting halvdant, utan endast helhjärtat och ambitiöst. Efter att ha varit vegan i ca 2,5 vecka, samt spenderat många timmar till att läsa på om denna livsstil, valde jag under gårdagen, att bli "Raw vegan".

En "Raw vegan" kosthållning innebär, förutom att en individ utesluter alla animaliska produkter från sin kost (liksom veganer), dessutom väljer att utesluta tillagade/bearbetade produkter, samt salt och oljor. En "Raw vegan" kosthållning består främst av frukt och grönsaker, men även frön och nötter.

Då frukt och grönsaker har en lägre mängd näringsinnehåll, krävs det att en individ äter en större mängd. Det finns ingen speciell riktlinje för hur mycket en individ bör äta, utan detta varierar från person till person. Individen äter helt enkelt till dess att denna är mätt. Det är däremot rekommenderat basera måltiderna fram till klockan två på eftermiddagen på mestadels frukt, och middagen på grönsaker, samt naturliga fetter som frön och nötter. Det är dessutom rekomenderat att hålla sig aktiv i samband med denna livsstil, för att uppnå de bästa resultaten, det vill säga, välmående.

Jag beslöt mig som sagt att bli "Raw vegan", igår, dock har jag spenderat den senaste helgen med att prova på denna levnadsstil. I och med denna förändring av kosthållning har jag lagt märke till en del förändringar inom mig. Jag upplever bland annat, att jag har funnit min inre fred. Sådant som bara för några dagar sedan kunde gå mig på nerverna, tycks inte påverka mig längre. Jag har en stark känsla av lugn inom mig, detta lugn känns av i hela mig, speciellt kring mitt hjärta, som ett tryck av lättnad och ro. En oerhört obeskrivlig och skön känsla.

Liksom gällande allt annat, existerar det myter gällande denna livsstil. En av dessa myter är att en individ genom att livnära sig på denna kosthållning kan få en förändrad ögonfärg. Det finns en del fall där detta har skett, dock vet ingen med säkerhet. Dessa individer ser på detta som en slags rengörelse i själen, dvs. att hur själen mår speglas, samt visas genom ögonen. Själv tror jag på detta och jag börjar anan en förändring i mina egna ögon. Men om detta är verklighet eller bara inbillning, lär märkas så småning om.

Detta inlägg blev längre än vad jag trott, vilket leder till att jag avslutar här. Mer om hur en dag kan se ut för en "Raw vegan", samt min nya morgon- och kvällsrutin, kommer i ett annat inlägg. Nu får ni ha det så bra, så hörs vi igen, om ett tag!
 




RSS 2.0