My 2 month Raw Vegan update & benefits

Hej på er mina underbara läsare! Idag är det den 13 September, dvs. två hela månader sedan jag påbörjade min nya livsstil som rå vegan. Mycket har hänt sedan dess och jag beslutade mig för att försöka sätta ihop en liten video, där jag berättar om hur det har varit, samt hur denna livsstil har påverkat mig. Det var svårt att knyta ihop allt, men jag gjorde mitt bästa. Enjoy!

My Health & Vegan Journey

Hej på er mina underbara läsare! Hoppas ni alla, hittills, fått er ett riktigt fint avslut på denna vecka, samt helg! Ni som har följt mig i denna blogg sedan tidigare, vet om att jag har en bakgrund med ätstörningarna anorexia och bulimi. 

Under gårdagen bestämde jag mig för att filma, samt sätta ihop ett litet klipp angående detta, samt hur min hälsa står till under dagsläget. Detta är ett väldigt känsligt ämne, som ni kommer märka. Detta har dock varit en stor faktor till personen som jag är denna dag, anledningen till varför jag väljer att dela med mig av detta. 

Min hälso/kost resa

Hej på er mina underbara läsare! Hoppas ni alla fått er en toppenstart på denna vecka, samt tisdag! Som jag i ett tidigare inlägg nämnde, har jag haft en plan om att dela med mig av min hälso/kost resa. Vilket jag tänkte göra i detta inlägg. Det lättaste sätt att göra detta på, är att börja från början.

Innan jag drabbades av ätstörningarna anorexia och bulimi, det vill säga, från födsel fram till starten av mitt första år på gymnasiet, hade jag inte någon speciell relation till mat. Jag åt det jag tyckte var gott, vilket innefattade en överdriven mängd socker och salt, och var lite smått knubbig, vilket är helt förståeligt med tanke på vad jag stoppade i mig. Utan att överdriva, kan jag säga att jag hade socker i allt.

I augusti 2012, några veckor innan skolstarten, beslöt vi, jag och min mor, att åka på en tre-veckors lång resa till Spanien, för att där hälsa på min morbror och hans familj. Under resans gång gjordes många långa promenader och jag utsattes för en anorlunda kosthållning än vad jag tidigare varit van vid, hemma i Sverige. Min utseende började förändras och jag gillade det. Jag började dra ner på mängden mat och tillslut väcktes ångesttankar när jag väl åt, vilket fick mig att både svälta mig själv och spy upp det jag ätit.

Väl tillbaka i Sverige, fortsatte detta beteende, samt att jag såg till att hålla mig aktiv. Min yngre syster var den första att lägga märke till allvaret i det beteende jag utvecklat. Jag minns när hon varnade mig, med hennes ord "Du kommer få bulimi om du fortsätter såhär". Då viftade jag bara bort hennes ord, men hon hade rätt. Månaderna gick och jag rasade i vikt. Vid 34 kg insåg jag att mitt beteende inte var så bra som jag trott, jag var rädd för att gå ner mer, men jag vägrade samtidigt gå upp i vikt.

Med stöd från mina nära och kära, kontaktade jag min skolsköterska, som i sin tur tog kontakt med ätstörningsklinikten i Örebro. Till slut blev det dags för min första inläggning på barn- och ungdomspsykiatrin, även detta i Örebro. Det är inte mycket jag minns från denna period av mitt liv, men jag minns hur jag mycket jag kämpade emot detta. Som patient hade jag min plan, att vara "duktig" och lyda personalen, för att sedan komma ut så snabbt som möjligt, samt fortsätta med mitt beteende.

Efter tre veckor blev jag utskriven och jag var redo att äntligen göra som jag själv ville. Jag fortsatte med mitt beteende, men det var svårt att tappa de kilo jag tvingats lägga på mig medan jag varit inskriven, jag kände mig misslyckad och jag avskydde mig själv, jag ville inte längre se min spegelbild. Tiden gick och mitt försök att bli den jag en gång varit fortsatte, fram till en kväll då jag satt på mitt rum och funderade.

Jag tänkte på hur mina nära och kära som led på grund av mig och mitt beteende, och jag bestämde mig för att verkligen försöka bli frisk. Inte för min egen skull, utan för deras. Jag tog åter kontakt med skolsköterskan och psykiatrin, samt bad om en extra chans. Jag ville försöka på riktigt. Jag blev inskriven en andra gång, det var svårt, men denna gång tog jag åt mig av allt och efter tre veckor var jag återigen utskriven, samt så redo jag kunnat bli, att stå på mina egna ben.

I samband med den andra inläggningen slutade jag att äta sötsaker, som exempelvis godis, chips och läsk, sådant människor stoppar i sig bara för att det är gott, inte för att de nödvändigtvis är hungriga. Vid detta tillfälle slutade jag även att väga mig själv, vilket jag tidigare gjort flera gånger om dagen, varje dag. Idag äter jag ingenting av detta och jag har inte den blekast aning om vad jag väger. Jag ser ingen mening med att ständigt väga sig själv och basera sitt värde utifrån detta. Sålänge jag känner bra, så är jag bra. Sålänge jag känner mig frisk, så är jag frisk. 

Efter många om och men, valde jag slutligen bort det röda köttet från min kosthållning. Främst för att detta ansågs vara hälsosammare för mitt hår, men även för min kropp. Ett beslut jag tagit i samband med starten av omvårvårdnaden av mitt naturliga hår, som pågår än idag. Jag höll mig till en vegetarisk kost, vilket jag nu gjort i ca 1 års tid.

I ett tidigare inlägg nämnde jag att jag under en tid funderat väldigt mycket på att övergå från att vara vegetarian till att bli vegan. Efter en hel del research fann jag, som ni vet, ett klipp som kom att förändra hela mitt sätt att tänka. Anledningen till att jag, den 27 Juni, i år, valde att bli vegan. De främsta anledningar till att en individ väljer att livnära sig på en vegansk kost, är att det är bättre för både djur och natur. Men jag skulle vilja säga att det finns en skillnad mellan att äta vegansk kost och att vara vegan. 

Att vara vegan innebär, för mig, inte endast att vara medveten om djuren och naturens, välmående och värde, utan även att vara medveten om det själsliga välmåendet, det vill säga, att ta hand om sin egen själ. Jag skulle vilja beskriva det som en slags tro och mening med livet. 
De som känner mig väl, vet om att jag inte gör saker och ting halvdant, utan endast helhjärtat och ambitiöst. Efter att ha varit vegan i ca 2,5 vecka, samt spenderat många timmar till att läsa på om denna livsstil, valde jag under gårdagen, att bli "Raw vegan".

En "Raw vegan" kosthållning innebär, förutom att en individ utesluter alla animaliska produkter från sin kost (liksom veganer), dessutom väljer att utesluta tillagade/bearbetade produkter, samt salt och oljor. En "Raw vegan" kosthållning består främst av frukt och grönsaker, men även frön och nötter.

Då frukt och grönsaker har en lägre mängd näringsinnehåll, krävs det att en individ äter en större mängd. Det finns ingen speciell riktlinje för hur mycket en individ bör äta, utan detta varierar från person till person. Individen äter helt enkelt till dess att denna är mätt. Det är däremot rekommenderat basera måltiderna fram till klockan två på eftermiddagen på mestadels frukt, och middagen på grönsaker, samt naturliga fetter som frön och nötter. Det är dessutom rekomenderat att hålla sig aktiv i samband med denna livsstil, för att uppnå de bästa resultaten, det vill säga, välmående.

Jag beslöt mig som sagt att bli "Raw vegan", igår, dock har jag spenderat den senaste helgen med att prova på denna levnadsstil. I och med denna förändring av kosthållning har jag lagt märke till en del förändringar inom mig. Jag upplever bland annat, att jag har funnit min inre fred. Sådant som bara för några dagar sedan kunde gå mig på nerverna, tycks inte påverka mig längre. Jag har en stark känsla av lugn inom mig, detta lugn känns av i hela mig, speciellt kring mitt hjärta, som ett tryck av lättnad och ro. En oerhört obeskrivlig och skön känsla.

Liksom gällande allt annat, existerar det myter gällande denna livsstil. En av dessa myter är att en individ genom att livnära sig på denna kosthållning kan få en förändrad ögonfärg. Det finns en del fall där detta har skett, dock vet ingen med säkerhet. Dessa individer ser på detta som en slags rengörelse i själen, dvs. att hur själen mår speglas, samt visas genom ögonen. Själv tror jag på detta och jag börjar anan en förändring i mina egna ögon. Men om detta är verklighet eller bara inbillning, lär märkas så småning om.

Detta inlägg blev längre än vad jag trott, vilket leder till att jag avslutar här. Mer om hur en dag kan se ut för en "Raw vegan", samt min nya morgon- och kvällsrutin, kommer i ett annat inlägg. Nu får ni ha det så bra, så hörs vi igen, om ett tag!
 




Tre år i bilder

Den 12 december 2014, spelade jag min allra sista volleybollturnering, som elev på Pihlskolan. Efter tre år av både fysisk och psykisk träning, lyckades vi ta oss till en andraplacering i finalen, men vi tog även hem priset för utklädnad, andra året i rad!


När jag nu, i efterhand, blickar tillbaka över de år som varit, ser jag inte endast en positiv utveckling i mina skickligheter som volleybollspelare, utan jag ser även en stor utveckling i mig, som person. 

Under dessa tre år, har jag gått från att ha varit en vilseledd och självhatande flicka på sexton år, diagnoserad med olika typer av ätstörningar, till att vara en arton-, snart nittonåring, målmedveten kvinna. Friskare nu, än någonsin förr, både i kropp och själ. Jag skulle aldrig kunna vara mer nöjd med den jag är, än vad jag är, just idag.

Jag är dessutom medveten om att jag inte hade lyckats på egen hand. Det här är ett tack, ett tack till alla er som stått ut med mig, när jag varit som allra värst. Ett tack till er, som aldrig tillät mig att ta den lätta vägen och ge upp. Till er, som tvingat mig att kämpa och till er, som fick mig att se ljuset i tunneln. Tack för allting 
 

Ett kliv i livet (Mina egna tankar till "Lilla nobel")

Slänger nu upp mitt tredje och sista bidrag till "Lilla nobel". Detta bidrag i form av "Egna tankar", ett bidrag som liksom mina tidigare bidrag, är baserad på mig själv och mitt liv.

För mer förståelse föreslår jag att ni dessutom läser min novell, från mitt första år. "Längtan till att vara den man vill vara" hittar ni här! Men även min dikt, från mitt andra år. "Från dröm till mardröm" hittar ni här!

Ett kliv i livet (Mina egna tankar till "Lilla nobel")
Mitt namn är Filippa, Filippa Vivianne Wallin, för att vara exakt. För lite mer än två år sedan, tog jag ett kliv, ett kliv som skulle komma att förändra hela min framtid. Klivet in på gymnasiet Pihlskolan.

Det var höst och jag hade precis fyllt mina sexton år. Jag var trött på att vara den jag tidigare varit, den tysta flickan som ingen såg. Jag ville duga, vara bra, bli älskad, för den jag egentligen var.

Jag hade en längtan så stark, en längtan om att vara den jag alltid velat vara. Den dröm jag haft, var en ren mardröm, men detta insåg jag inte då. Jag strävade så hårt, för att nå mitt mål. Till sist befann jag mig, på tröskeln till min egen död. Jag tog ett kliv tillbaka, det var först då jag förstod. Jag ville leva, innan jag dog.

Månaderna gick, lika fort som de kom. Klockan slog tolv, och plötsligt hade ännu ett år, gått. Jag välkomnade 2014 med öppna armar, det här var mitt år, det skulle bli bättre än någonsin förr. Det blev det.

Jag insåg mitt värde och lärde mig att älska mig själv. Jag var bra, som jag var, oavsett vad de andra sade. Jag hade blivit den jag ville vara, genom att trotsa min egen dröm. Jag var äntligen, jag.

I samband med detta, förlorade jag en del, men jag fann så himla mycket mer. Genom att älska mig själv, tillät jag även andra att göra detsamma. Jag fann kärlek i en person, en person som kom att betyda mer än vad endast ord kan beskriva. Vars namn får mitt ansikte att lysa upp, mitt hjärta att bulta, samt en känsla av värme och ren lycka.

Idag är jag glad, glad över mitt val att ta klivet tillbaka. Ett kliv som gjort att jag står där jag står idag. Ett kliv som gjort att jag inte ligger död och begravd. Jag är inte längre en flicka på sexton år, inte heller trött på att vara jag. Om ett halvår tar jag studenten, klivet ut ur Pihlskolan. Glad kommer jag att vara, över att jag, är jag.
 


Today is no ordinary day

Hej på er mina fina bloggläsare! Nu var det ett antal dagar sedan sist. Hoppas ni alla haft det riktigt bra under dessa dagar! För min egen del har dessa dagar, liksom vanligt, spenderats med en hel del pluggande. Dock tog jag mig friheten att, för en gångs skull, njuta av denna helg! 
Förutom detta fick jag, under denna vecka, även möjligheten att hämta upp min klänning inför min kommande studentbal år 2015, och lyckligare blev jag när denna satt precis som den skulle!
Idag, är det som sagt, inte någon vanlig dag. Nej, för idag, är det min lillasyster Denises femtonårsdag! Att du vuxit upp så fort, är chockande. Men för mig, kommer du alltid att vara min finaste lillasyster. Grattis på din dag älskade Denise ♥

Förutom att det är min yngre systers dag idag, har denna dag även en ytterligare betydelsefull mening. Någonting som väcker starka känslor och minnen, hos mig. Idag, är det precis två år sedan, jag senast satte tänderna i någoting sött. Självklart behöll jag inte detta i magen, utan tvingade upp allt igen.

Jag minns, så tydligt, att min syster så gärna ville att jag skulle ta en bit av hennes tårta, äta som vanligt folk, tugga, svälja och behålla det där. Jag minns, hur glad hon blev, när jag sedan satte mig ner hos de andra vid matbordet. Men att jag i baktanken, redan planerat att springa iväg, slänga mig ner på golvet i toalettrumet, hulkandes över sittsen, i försök att få ut det jag precis stoppat i mig. Jag minns, hur ledsen hon blev, jag hade ju lovat. Jag hade lovat min syster någoting jag inte kunde hålla.
 

Evolution in pictures

 
 

Kvällstankar

Ska jag vara ärlig har mina matvanor blivit en aning sämre igen, matlusten finns nästan aldrig hos mig, inte ens då hungern gnager i min kropp. Känslor av svält. Men att falla tillbaka, hamna i den onda cirkeln igen, är och kommer aldrig vara ett alternativ. Att ta mig i kragen och komma upp på fötter är lätt att säga, speciellt nu när jag inte vet vad som händer med mig.

Men att kasta bort alla mina ansträngningar, mitt kämpande, för mitt eget liv, är inte den rätta vägen. Varför rinner tårarna, vad är det jag inte förstår, varför är det så svårt, när jag redan har svaret i mina händer. Tillbakablickar tär på min själ, att en liten del saknar det hela, att veta att mitt liv kunnat vara över för ett år sedan, varit död och begravd, om det inte varit för min insikt. Den insikt jag nu överväger. Aldrig mer, aldrig mer. Ät och var glad Filippa, sluta tänk.

(Hatkärleken, december 2012)
 
 

One year later..

Att det på endast ett år, kan hända så mycket, har jag otroligt svårt att förstå. Jag har vuxit mig större, bättre än tidigare. Min syn på allt som har med livet att göra, är nu och föralltid förändrat. Jag fick mig en insikt, en insikt jag tidigare saknat, något jag lidit så fruktansvärt av under mina senare år.

En tankeställare, en tidsbomb som var tvungen att utlösas för att kunna nå fram till mitt inre. Riva ner alla murar jag byggt upp, bryta upp kassaskåpet för att nå det värdefulla. Jag säger det än en gång, nu som för precis ett år sedan, "Ett liv är så skört, så lätt att mista".

Att leva för att gå mot döden, det gör vi alla. Men att leva ett liv utan att leva, att dö som ett köttlöst skelett, spår av hat mot sig själv, sorg i sin själ, oavsätt om det är medvetet eller omedvetet, är inget någon bör.

Efter att mitt liv ständigt kretsat kring min vikt, är jag nu stolt över att kunna säga att jag är viktlös. För precis ett år sedan vägde jag exakt 36 kg i tron om att det var min dröm, idag har jag ingen aning om vad min min exakta vikt är och nu vet jag att det är min dröm.

Aldrig mer sätter jag min fot på en våg, att en människas kroppsmassa kan avgöra om man duger som person, är ren idioti, det vet jag nu. Aldrig merska jag Filippa Vivianne Wallin, låta min vikt definiera om jag har vad som krävs i livet.
 

Från dröm till mardröm (Min dikt till "Lilla nobel")

Slänger nu upp den dikt jag ägnat taknar, tid och tålamod åt, en dikt som är baserad på mig själv, mitt liv under de senaste året. För mer förståelse föreslår jag att ni dessutom läser min novell, även den självbaserad. "Längtan till att vara den man vill vara" hittar ni här!

Från dröm till mardröm (Min dikt till "Lilla nobel")

Jag hade en gång en dröm,
en dröm om att vara perfekt.
Något så omöjligt, nästintill bisarrt.

Jag hade en längtan så stark,
en längtan om att vara den jag alltid velat vara.

På mållinjen jag stod,
detta var inte längre den dröm jag drömt.

Den dröm jag drömt var nu en mardröm,
en mardröm som så bestämt sög all livskraft ur min kropp, min själ.
Slutligen mitt hjärta.

Blind som jag varit, begav jag mig efter en dröm som inte längre var min.
Döv som jag varit, hörde jag inte de ord, de varningar som sades.

Mellan liv och död jag stod,
tog jag det beslut som räddade ett liv,
mitt liv.

Jag valde att kämpa, kämpa hårt.
Jag var trasig, en spegel som gått i kras.

Sekunder, minuter, timmar.
Dagar, nätter, veckor, år.

Ett steg tillbaka, två steg fram.
Till jag slutligen nådde mitt nya mål.

Lycka fylldes i min kropp, skratt i mina lungor.
Liv i mina ögon, puls i mina ådror.
Slutligen mitt hjärta.

Att jag så mycket bättre kunde må, av att trotsa en dröm.
Är något jag aldrig kommer kunna förstå.

 

Grattis älskade pappa!

Tjo på er mina fina! Hoppas ni haft det bra under de senaste timmar! För min del av morgonen med att fira min far tillsammans med mina syskon och mor. Då min far fyller hela 69 år idag, samt att det var farsdag igår, känns det mest rätt att fira stort idag. Grattis till honom!

Tårta, presenter och en massa mys! Dock stod jag över sötsakerna, då jag ännu inte känner att jag riktigt klarar av att hantera det på rätt sätt, jag kan alltså inte garantera att det då stannar kvar i magen. Men en lång bit har jag kommit och längre ska jag gå!
 

8 November 2013

Godmorgon mina underbara! Hoppas ni sovit riktigt gott! Idag är det fredag, vilket känns riktigt bra! Iordning gjord och klar är jag nu, har även fått i mig lite frukost, vilket känns bra, då det var ett tag sedan sist.

Skolschemat för dagen består, liksom de andra fredagar, av en lektion i matematik, sociologi, samt engelska. Slutar gör jag vid 14:10. Därefter bär det troligtvis av hemmåt med 14:25 bussen. För tillfället sitter jag inne på mitt halvrenoverade rum, vilket jag även planerat att göra i en ytterligare timme, innan det blir dags att traska mig bort mot busshållplatsen, där jag tar 07:58 bussen mot Hällefors och skolan. Nu får ni ha det så bra, så hörs vi om ett tag igen!
 

Ett leende på läpparna och tårar i ögonen

Tjo på mina fina! Dagen har varit fylld med blandade känslor, en del bättre, och andra sämre. Kom hem för en stund sedan och har sedan dess suttit på mitt rum och tänkt. Tänkt och tänkt. På nästintill allt som har med livet att göra. Brusten på insidan, med ett fejkat leende på läpparna, för att inte väcka oro.

Jag är inte perfekt och det finns folk som varit väldigt tydliga med det genom åren. Förr sög jag åt mig allt negativt som en torr tvättsvamp. Med hjälp av de material på hur jag, Filippa, skulle och inte skulle vara, byggde jag upp en bild av mig själv, för att göra omgivningen nöjd, med mig.

Ätstörningen gjorde mig starkare. Erfarenheten om att inget av det jag trodde var det viktigaste, egentligen inte spelade någon roll. Jag kastade bort allt skit jag samlat på mig och lärde mig att endast suga upp de positiva ord som sades och sägs till mig. Jag är mig själv och jag duger som jag är, precis som resten av befolkningen på jorden.

Nej just nu, i detta tillfälle mår jag inte bra på något vis. Men liksom alla andra gånger, mår jag sämre en stund, sen rycker jag upp mig en aning och drar på denna mask. Denna hemska hemska mask jag bär. Räddaren i nöden skulle jag säga.
 

Ett år sedan och nu

För ett år sedan var det denna dag min sista som 15, idag är det min sista som 16. Tiden går fort när man har "roligt". Detta år har varit fyllt med blandade känslor. Inte trodde jag att jag under det kommande året skulle sjukna. Att jag skulle vara otroligt nära att dö, utan att förstå allvaret.
Att jag skulle bli inlagd på psyket inte bara en gång, utan två. Att hela mitt liv skulle falla sönder och byggas upp till något bättre. Livet kommer alltid innehålla överraskningar, men det gäller att alltid kämpa. Hade inte jag gjort detta, hade jag luggit under en sten idag. Utan att någonsin haft chansen att "leva" livet fullt ut.

Bjuder på en bild för precis ett år sedan, samt en bild från idag. Ser ni någon skillnad från nu och då? (Förutom det faktum att jag påbörjat äventyret som skulle vara livsavgörande sedan ca 1,5 månad tidigare).
 

Exhausted from beginning to the end

Tjo på er mina underbara! Hoppas ni haft det riktigt bra! För min del kom jag hem för cirka en halvtimme sedan, precis i tid för middagen, om jag var hungrig!

Började skoldagen vid halv nio, som vanligt, tre och en halvtimmes lektion i svenska stod först på schemat. Vilket även är första gången jag någonsin haft en sådan lång lektion. Trots att det känns väldigt jobbigt nu, tror jag att jag kommer vänja mig vid detta.

Därefter var det dags för lunchen jag fruktat så. Hårda hjärtslag och skakningar. Men det gick, varken bra eller dåligt, det gick bara. Efter det var det dags för ett av de nya ämnen jag kommer ha under detta år, pedagogik, som hittills verkar vara både roligt och bra, tillsammans med en härlig grupp dessutom. Där fick jag även reda på att jag kommer ha idrott fyra gånger i veckan, något jag blev överlycklig för!

Dock har den större delen av dagen bestått av lite ledsnare miner, många gånger var det nära att rinna över bägaren. Alla minnen från mina värsta dagar stod ristade på väggar och tak. Men jag ska kämpa, kämpa hårt, för mig själv, för min skull.

Sista lektionen bestod av engelska. Varför vänta till dess att eleverna vant sig vid tanken av det nya skolåret, när man kan köra på hårt redan från början, som vi. Denna lektion bestod av två tester, ett i gramatik och ett annat i ordkunnighet. Blev klar med denna fem minuter efter att bussen åkt och fick därför vänta i 45 minuter till nästa.

Imorgon blir det heldag i Krokbornsparken, där det kommer hållas tävlingar för skolan, en aktivitetsdag helt enkelt. Hur resten av eftermiddagen/kvällen spenderas är jag inte riktigt säker, men jag har ju en tanke! Mer om detta tar jag imorgon! Nu får ni i alla fall ha det bra!
 

20 Augusti 2013

Godmorgon mina underbara! Hoppas ni haft det bra! Den större delen av gårdagen spenderades till att svara på en massa kommentarer och om jag blev glad av dessa, så fina allihopa! Idag är det tisdag, vilket även betyder första "riktiga" skoldagen.


Men även att jag för första gången på länge får lägga upp skolmaten åt mig själv. Vilket jag fruktat, då jag använder mina matmått här i hemmet. Att ta med de till skolan är inget jag tänker göra, barn kan vara så elaka. Jag ser detta dessutom som en övning i mitt försök att kunna äta normalt igen, utan tankar.

Sitter för tillfället klar, i väntan på att klockan ska bli så pass att jag, i sällskap av min syster kan sticka i väg för att ta bussen till hällefors och skolan. Nu får ni ha en fortsatt fin dag! Så hörs vi igen om ett tag!
 

7 Juli 2013

Godmorgon mina underbara! Hoppas ni haft det otroligt bra! För min del tog jag mig för en gångs skull lite sovmorgon till åtta-tiden idag, fy så trött jag kände mig när min väckarklocka ringde vid fem. Problem med mat-tiderna blev det ju, men idag var det ett måste med ett undantag.
Tiden med de fina vännerna var väldigt trevlig, prat, skoj, spel och badande. Vädret var till en början toppen, senare på kvällen blev det såklart kallar, vilket var synd. Hemfärd blev det tidigare än tänkt, men lite tur var väl det, hade nog sovit bort dagen annars.

Idag är det i alla fall söndag, vädret är toppen och det ser ut att bli en skön slappardag. Har bland annat tänkt att kolla på säsongsavslutet på "The vampire diaries", som jag missade under gårdagen. Kan ju säga att jag redan nu längtar ihjäl mig till säsong 5!

Dagens låt är "Move in the right direction" med  The gossip! ♥

"I have faced my fears, now I can move in the right direction,
I'm doing fine, one step closer every day at the time.." ♥


Annars blir det väl bara att vänta på att min älskade syster kommer hem, dock är det inte säkert om det blir ikväll eller imorgon, förhoppningsvis blir det ju idag! Men vi får väl helt enkelt vänta och se. Nu får ni ha en fortsatt fin dag, så hörs vi igen om ett litet tag!
 

27 Juni 2013

Godmorgon mina underbara läsare! Hoppas ni haft en riktigt bra start på denna dag! För min del har jag äntligen kunnat njuta av lovet, då jag är på god väg att bli frisk! Känner mig otroligt glad och pigg dessutom! Gladare än på länge faktiskt!
Kan vara för att jag gick upp vid vanlig tid, eller kanske för att matproblemet börjar lösa sig, samt komma till rätta igen. Eller så kan det ju vara för att jag lyssnat på hur mycket musik som helst, nu under morgonen! Här kommer i alla fall dagens låt, "Come & get it" med Selena Gomez! ♥

Idag har jag endast tänkt att ta det lite lugnt, så att jag inte riskerar att bli sjukare igen. Förutom det har jag tänkt att finslipa den nya designen, men även hänga med min syster som åker på kryssning i ca två veckor med sina vänner imorgon, kommer ju att sakna henne, min fina Denise! Nu får ni i alla fall ha det så bra, så hörs vi lite senare igen!
 

Ending of the day

Tjo på er mina fina läsare! Hoppas ni haft det bra! Illamåendet börjar för min del, sakta men säkert att avta, vilket känns otroligt skönt. Förhoppningsvis förblir det även så! Har inte alls lust att bli sjuk en tredje gång, om jag ska vara helt ärlig! Två veckor räcker för mig. 

Förutom det har det även varit lite strul med maten, har inte riktigt kunnat äta ordentligt under de senaste dagar, vilket inte alls känns bra, då jag inte vill falla in i mitt gamla mönster, förlora kontrollen. För samtidigt som jag inte vill, så finns det, samt kommer det under ett bra tag framöver finnas, en del i mig som längtar tillbaka till det förbjudna, det ohälsosamma. Jag har ju kommit en bit på vägen, all den tid jag lagt/lägger på att återigen bli frisk från denna sjukdom skulle gå till spillo.

Dagen har annars, till den större delen spenderats på soffan i mitt rum, samt fixat bloggen vid sidan om. Den nya designen är snart klar, vilket betyder att jag kommit hyfsat långt. Nu saknas det endast lite detaljer. Så inom kort kommer den att synas här!

Under den resterande vakna tiden, har jag tänkt att göra mig iordning inför läggning, alla vanor jag tidigare haft har spårat ur, vilket jag med denna normala läggdags vill hitta tillbaka till. Tror att detta skulle ha en bra påverkan på min stabilitet. Men ni får ha en fortsatt underbar kväll så hörs vi igen imorgon! Godnatt och sov riktigt gott nu!
 



Out of my mind

Tjo på er mina fina läsare! Hoppas ni haft det bra! För min del kan jag väl säga att det funnits en hel del blandade känslor under denna dag. Mycket skratt och glädje, sorg och trötthet, ilamående, men även en enorm besvikelse. Vädret har till en början varit väldigt fint, dock har tecken på åska uppstått, liksom den ilska och avsmak jag för närvarande känner.

Under eftermiddagen blev det att stanna kvar i Hällefors för ett besök på tandvården, efter det blev det att ta mig till busstationen, där jag skulle ta bussen hem till Grythyttan. Inget träningspass blev det för min del, då det helt enkelt inte passar. Ska jag vara ärlig är det mesta kaos just nu, känslor och minnen flyger förbi mina ögon, liksom ett krig med mig själv. Livslusten är borta, försvunnen och glömd. All ork som hållt mig på fötter har sipprat iväg. Ett evigt hat, ett jävla tjat.

Nu under kvällen hade jag tänkt att sätta mig ner och plugga, tror även att jag under morgon dagen kommer ängna mig en hel del åt dessa högar med studie böcker. Tillsammans med all ilska finns även motivation, nu ska allt bort, allt som fått mig att må piss. Det är dags att ta tag i allt som dragit mig bakåt. Betygen ska höjas och detta ska göras snabbt.

Nu får ni ha det så bra, ber innerligt om ursäkt för mitt tillstånd och denna bildbrist, känner att jag börjar tappa mitt grepp, om allt och lite till. Förhoppningsvis har jag hunnit lugna ner mig inför nästa gång vi hörs.

Tidigare inlägg
RSS 2.0